FI vänder svart till vitt och hat till kärlek.

Ja jag kan inte låta bli att skriva en blänkare om FI, detta på grund av den exempellösa skjuts media i allmänhet och SvD i synnerhet ger partiet. Det liberala och lättkonservativa SvD:s ambition är förmodligen att FI skall knapra procent från V och MP, för att underlätta för Alliansen i det kommande riksdagsvalet. På den vänstra kanten i svensk politik äger man tydligen inte tillräckligt med strategiskt tänkande för att räkna ut denna i grunden mycket enkla taktik. Machiavelli skulle rotera i sin grav. Självklart kan taktiken slå fel. FI kan få för mycket röster och komma över riksdagsspärren, då tillfaller ju deras röster plötsligt det rödgröna blocket. Vågar vi gissa på att chefredaktören på SvD därför har en ganska tuff granskning av partiet i sin byrålåda? Om FI ser ut att komma över riksdagsspärren kan det vara bra att ha en rejält tuff granskning av partiet, detta för att kunna balansera röstetalet strax under fyra procent. Alltmedan de rödgröna partistrategerna i princip fattar noll. Har de överhuvudtaget någon som tänker på den sidan? 

I dagens SvD pratar FI:s kandidat Soraya Post om kärlek, så här säger hon till SvD.

– Min övertygelse är att man måste ta debatten och möta hat med kärlek.

Nu verkar det alldeles uppenbart att det mesta hatet står vänsterelement och diverse antirasister för. Mötesstörningar och våldsaktioner börjar bli legio från den kanten. I dag leder de även hatligan på nätet vågar jag nog påstå. FI själv stoltserar med sådana kärleksfulla personer som Tiina Roos, som när det begav sig slog ned meningsmotståndare inom partiet på öppen gata. Vi har en rad kärleksyttringar som hyllandet av SCUM – manifestet samt talrika planer på vad de skall göra med män när de väl får makten, inga av dem låter frestande för de som råkar vara född till man. Dessutom har vi ju själva Schymans uttalande att svenska män inte är bättre än talibaner, eller hur orden föll. Listan kan göras lång, men detta kongressuppträdande från 2005, som kanske inte andas direkt kärlek, kan vi inte undanhålla publicum. 

Det är populärt för media och journalister att gräva i SD:s sp kallade "rötter" är någon som sett minsta tecken på att media gjort en ansats att gräva i FI:s betydligt färskare rötter? 

Vidare skriver Post så här i sin artikel.

- De andra partierna har inte bemött grodorna, de har låtit SD uttrycka sig rasistiskt utan att säga emot.

Media och politiker har inte gjort annat än fokuserat på SD:s grodor. De har letat efter dem med elektronmikroskåp. Däremot har man tydligen glömt bort alla FI:s talrika praktgrodor inför detta val. Vi får väl se hur bra FI går i de två kommande valen. I vilket fall har vi aldrig sett maken till medieexponering av ett litet parti, tryggt parkerat utanför riksdagens portar. Det är en medial hype som nästa borde få chefredaktörerna att i hemlighet rodna. Det oblyga sätt de för fram FI på tyder på att de inte ens tänker låtsas spela efter några demokratiska eller pressetiska regler längre. Media och journalister skall i hyfsade demokratier spegla opinionen, inte driva egen opinionsbildning. Var gränserna går kan många gånger vara svårt att avgöra och det finns självklart många gråzoner. I fallet FI (och för allt i världen MP) inför valen detta år, har man tydligen kastat alla betänkligheter över bord. Var är reaktionerna från våra annars så aktiva statsvetare? Var är reaktionerna från mediegranskarna? Det är Nu ni skall reagera, inte i något boksläpp om tre år som knappt någon läser.